Radiumhemmet 10.10

Bränt barn

 

Från en tid där minnen blivit till spridda skärvor, där det outhärdliga upplevts så sårbart att det inte kommer tillbaka i minne.

Avsaknad omsorg, ett barns längtan efter att bli sedd, trodd, älskad. Allt det där som fastnade någonstans.

Inom dem. 

Bokstäver som nu plötsligt kommer till liv från en almanacka anno 1988. En onsdag. 

 

Radiumhemmet 10.10

 

Följt av bilder på ett sönderstrålat ansikte. Ett ansikte som sjönk ihop med tiden. Ett ansikte som tappade gnistan innan det hann spraka. För alltid ärrad av brännmärken. 

Ett ansikte där kärleken aldrig fick plats, blott en kamp om livet. Kamp om luft, att hålla sig upprätt.

Kampen barnet tog över slaviskt, för det var det enda barnet visste. 

 

Fick hon inte luft tappade barnet andan. 

Led hon vredesmod överskuggades barnet. 

Bröt tårar fram torkade barnet upp. 

Barnet svansade efter, i väntan på en tillstymmelse av ömhet.

En blick hade räckt.

Ett bevis på existens. 

 

Ett annat år med ett annat ansikte svullet av kortison. Ett leende som aldrig nådde ögonen. 

Ett bultande hjärta i dunkel.

Barnet som såg allt

Barnet som kände allt. 

 

Bränt barn sväljer ord som ändå inte blir hörda, det är i tystnaden skammen frodas i takt med ensamheten. 

 

Bränt barn leker aldrig med elden, bränt barn skapar eld. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s