Förskona

Hon bäddar in sig i likgiltighet.
Tömmer allt hopp.
Fast längtan slår hål på alla illusioner.
Vemodet som vill slå sig fri från knuten i bröstet.
Känna andetaget igen.
Utan tyngd.
Men aldrig ska hon erkänna.
Hon kan vänta en stund till.
En stund till.
Tills evigheten slukar henne.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s