Pärlor.

Enerverande olust svider inom henne.
Fräter upp sår.
Det finns ingen morgon, det finns bara nu.
Ett nu i en förtvivlan och rådvillhet jämte ensligheten.
Ett nu med tårar som glittrar och med en svärta som förgör.
Envetet vandrar hon samma väg.
Envetet kravlar hon sig upp fall efter fall.
Ingen ser.
Ingen hör.
Allt hon gör.
Dör.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s