Onådd

Sällan har något känts så nära, kampen om att behålla det förgångna och drömma om det som inte finns men som så tydligt vibrerar inom henne.
Sväva orörd vid hoppet fast det skrattat åt henne mer än vad hon mäktat med.
Hennes kontraster har eroderats till oigenkännlig sörja.

Hon tvekar. Tvekar om.

Det kanske inte äro något för hennes sort.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s