Andas

tagg2

 

tagg1tagg3

Ingen vänskap är perfekt, ingen vänskap existerar bara utan att man anstränger sig.
Men vi är ingenting utan den humorn och tryggheten jag ser i dig. Att på något vis känna sig som hemma, att veta vad du tänker när du kisar med ögonen (och inte bara för att du är halvt blind), jag älskar att jag kan berätta om mina mörka tankar och att du ser humorn i det. Att du förstår utan att jag behöver förklara. Att jag slipper anstränga mig fast du är trött på mina mysbyxor.

 Ibland känns det som att tiden inte alls har förlöpt, på både gott och ont. Men det kanske inte alltid handlar om att förstå varandra. Utan att släppa allt det där runt omkring och bara vara. Som om vi fortfarande var tolv och satt i mitt rum och sjöng så högt att mina föräldrar nog aldrig återhämtade sig.

Med någon som vet hur svårt det kan vara att andas ibland och att denna någon förstår vikten av att lära sig att andas.

Så då brukar vi åka till vår favoritplats, där luften är renare på något vis och där jag inte känner mig så långt ifrån mamma.

Förresten är du förlåten för det där med mitt täcke, sen ganska lång tid tillbaka 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s